VAB idag igen med hostan från h*vetet. Det gör ont i en att ligga och höra på den djupa hostan hela nätterna :-(

Vi försöker underhålla oss med fiskedamm och annat men vi börjar nog båda två bli ganska rastlösa. Jag skulle gärna lägga mig och sova en stund... undra ifall hon kanske har hostat mig i ansiktet ett par gånger för mycket?

Men lite friskluft kanske skulle få bort lite basilusker så vi får nog försöka göra ett ryck senare.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag för ett halvår sedan tro att en sån liten pluttig skål med godis skulle kunna ge en så mycket huvudbry.

Hundra gram smågodis.... i början när Ella såg sina "ransoner" på lördagarna sa hon besviket; "Får jag bara så lite?"    

Men nu har hon hunnit vänja sig är äter glatt och med omsorg sina 15-20 godisbitar.

I lördags hann vi inte med det godis som hon hade plockat under fredagshandlingen och hon blev därför lovad att äta dem på söndag istället. Självklart ville hon ha dem direkt efter frukost och så fick det bli.

Till saken hör att Ella får betydligt större insulindos på morgonen än under resten av dagen och när jag hade räkna ut hennes dos för frukost och godis så tog det tvärstopp! Hur i hela världen skulle jag våga ge henne all den insulinmängden?! 

I samråd med min bättre hälft så bestämde vi att det ju faktiskt var under kontrollerade former så självklart skulle vi ge enligt beräkning. 

Vi har aldrig gett henne så mycket inslulin på en gång och även om det naturligtvis var under en timmes fördröjning så det kändes läskigt!

Två timmar senare låg hon på nästan 14 i bls... den beräknade dosen var med andra ord alldeles för liten trots att den var större än vi någonsin gett henne.

För den lilla skålen...

Tur att det är en hel vecka till nästa lördag! :-)

Idag var det även dags för knappbyte. Ella ville gärna åka hem till en kompis och då passade vi på att försöka övertala henne att byta knappen utan Emla för att komma iväg snabbare. Men icke... Hon bestämde själv att hon ska sluta med  Emla när hon blir fem år och det tycker jag låter som en fair deal. Två månader kvar :-)

Jag kanske har berättat det tidigare men vi använder oss av mycket lek i samband med knappbyte. Ella brukar vilja överraska den ena föräldern och det fungerar jättebra. 

Idag kröp hon och Jim in i hennes koja för att "tjuvbyta" den men råkade dessvärre skjuta rakt på en nerv och blev tvugna att ta ut den igen pga. smärtan. Ella som hade lågt bls, jordens förkylning och feber var inte så tuff i det läget och hon var inte så sugen på att skjuta in en ny knapp.

Nå, det ordnade sig även denna gången och efter lite mat i magen och alvedon som plockat ner febern var hon som ny igen.

Ella vaknade i sin säng framåt morgonkvisten av att hon var alldeles tjock i slem. Hon har länge haft vanlig rethosta utan problem med nu var det som att den slog till med kraft. 

Hon hostar och hostar och tillslut kräks hon. Hon lutade ömsom i min famn, ömsom mot ett berg av kuddar för att hålla sig i sittande ställning och underlätta lite men det är inte enkelt att sova när man hostar som besatt. Tillslut somnade vi om och sov ända till halv elva.

Nu fått i sig lite frukost och jag håller alla tummar och tår att den ska hinna ner i magen innan hon kräks upp den.

Känner en viss oro för att Ella även fått Celiaki dvs. glutenintolerans.

Ungefär tio procent av alla barn med diabetes får även diagnosen Celiaki... som om det inte vore nog med diabetes.

Typ 1-diabetes och Celiaki är besläktade sjukdomar. Båda är autoimmuna sjukdomar som uppstår när det egna immunförsvaret angriper och skadar kroppen.

Bland dem som har båda diagnoserna är det 90 procent som har fått diagnosen diabetes först.

Så i samband med Ellas nästa läkarbesök skall man alltså testa henne för detta bland andra saker. Jag har förberett henne på att man ska ta blodprov och att vi ska sätta trollsalva dvs. EMLA i vardera armveck och på den ena handen innan besöket. Jag vet inte hur smart det var av mig att säga det till henne i så god tid för nu oroar hon sig och pratar mycket om det :-( 

Min tanke var god men jag är tveksam om den föll sig så bra.

Vi har hittills varit väldigt skonade från "tjuvätande" sedan Ella fick diabetes. Första gången löste hon problemet med en smält After Eight med att äta upp den - såklart! Vem hade inte gjort det :-)

Andra gången hände på lördag morgon. Hon hade gått upp själv och kände förmodligen av sitt låga blodsocker. Hon tog en tablett och den tanken var ju god men jag antar att den smakade alldeles för bra för att hon skulle kunda hålla sig från att ta fyra till.....

När Jim kokade gröt och skulle ta ett bs en liten stund senare så sa hon;  "...du kommer att se vad jag har gjort..." och självklart gjorde han det :-)

Jag blir lite full i skratt över att hon faktiskt inte kan hålla sig från att släppa och bara vara ett barn ibland... hon som alltid måste vara så "stor och förståndig". Hon som gått från att kunna äta mer eller mindre vad hon velat till att tvingas säga till och fråga oss om minsta lilla hon vill stoppa i sin mun. "Mamma, får jag ta en vinddruva?"

Barn är nästan skrämmande anpassningsbara.

Klart att hon inte ska tjuväta och det vet hon ju så väl men.... ja, ni vet... hon är ett faktiskt ett barn! 

Vår Saga har inte mått så bra den sista tiden. Det var ett svårt beslut men efter många om och men så bestämde vi att det var dags för henne att få komma till katthimlen.

Hon har hängt med i tolv år och saknaden är kännbar. Jag vet inte hur många gånger man tänker att hon ska dyka upp runt hörnet, ligga under julgranen när man går förbi eller vänta innanför dörren när man kommer hem.

Nu väntar vi på att få hem hennes stoft så att vi kan ha en liten ceremoni för henne. Det känns viktigt att visa för Ella att det är minst lika viktigt att begrava och hedra djuren.

Vi kommer alltid att minnas vår Saga!