Sommaren är här och vi är iväg på årets husvagnssemester. Värmen är väl tyvärr inte dessmer att tala om men idag har ändå varit relativt varm om man jämför med tidigare. En perfekt dag för Kolmårdens djurpark! Vi fick en ljuvlig dag i djurparken med allt inkluderat ?
Igår kväll bad vi Ella ta ett blodsocker och som så ofta numer så svarade hon att hon inte orkade. Inte pga. känning utan för att hon helt enkelt känner sig trött på diabetes. Vi tänker inte dessmer på det utan säger till henne att det inte finns några alternativ och att hon gott kan ta ett blodsocker själv emellanåt. Vi försöker nämligen hjälpa henne med det så ofta vi kan.
Hon blir så hjärtskärande ledsen och tycker att allt är så orättvist. Att just hon måste ha sin sjukdom med allt vad det innebär. Vi hajar förstås till på reaktionen. Pratar och tröstar.
Det är inte enkelt att vara sju år. Inte som frisk och absolut inte heller med en dum autoimmun sjukdom att tacklas med.
Alltsom oftast rullar vardagen på och vi med den. Det mesta med diabetes går per automatik. Behandling och grubblerier, det hör ju liksom till. Alla krav som ställs på vår sjuåring som bara blir större med tiden.
Alltsom oftast rullar nog vardagen på även för sjuåringen. Ofta hittar vi henne med pumpen i handen alldeles nära kroppen om nätterna. Pumpen som är hennes trygghet till ett "friskt" liv. Förlikad med sin diabetes.
Men så kommer dessa stunder då bägaren rinner över. Vår sjuåring har faktiskt inte valt det här. Hon kan omöjligt tänka att det finns de som har det värre. Hon tycker inte om sin situation och ibland går det helt enkelt inte att gömma känslan av orättvisa och avsky.
Vi spyr ur oss och går vidare med vår aningen vridna vardag.
Imorgon åker vi till Ullared där efterlängtad shopping står på schemat. Sedan rullar ekipaget "hem" till Göteborg där många härliga dagar väntar. Vi kastas snabbt mellan känslorna men just nu njuter vi. Och vi är lyckliga. I vår aningen vridna vardag.