Äntligen har jag ledigvecka! Kryper ner i sängen brevid lilla fröken och passar på att ta ett litet stick i armen. Hon ringde mig på jobbet i eftermiddags och berättade alldeles lycklig att de hade gjort chokladbollar.... MED pärlsocker på! Inte det minsta diabetesanpassade utan bara precis sådär underbart goda som chokladbollar ska vara!

Och nu...med ett par chokladbollar och kvällsfika i magen visade blodsockermätaren 6,2... perfekt! Alla nöjda och glada! :-)

Igår skulle Ella sova över hos faster (extrafammo) Biggan. Det skulle bli första gången sen diabetes och en mycket efterlängtad övernattning.

Jim planerade hela dagen med tidigt knappbyte för att hinna se att den fungerade som den skulle och ordentliga måltider för att få goda värden inför natten.

Då Biggan inte ännu lärt sig pumpen så fick vi stanna kvar tills Ella fått i sig kvällsfikat men sen var det dags :-)

Strax innan midnatt ringde telefonen och lilla fröken ville ha hämtning.... bara att klä på sig! 

Då är man glad att det bara är ett stenkast bort :-)

Vi har numer en fyraåring som blivit riktigt trotsig. Jag tycker att det är ursvårt att handskas med och hon trycker på alla mina knappar till att tappa tålamodet och bli arg.

Samtidigt tänker jag att det måste röra sig så otroligt mycket inom henne som hon inte riktigt vet vad hon ska göra med. När hon trotsar och jag blir arg så blir hon först väldigt spak och sedan väldigt ledsen. 

Jag minns när jag själv var riktigt tonårstrotsig. Jag kunde vara på toppenhumör hela dagen i skolan och på bussen hem så tänkte jag att nu ska jag minsann vara glad mot mamma när jag kommer hem. Men jag hann ofta inte ens öppna dörren innan humöret hade svängt om helt. En otroligt märklig känsla att inte kunna styra över sitt eget humör.

Kanske inte riktigt samma sak när man är fyra som när man är tonåring men jag försöker få någon form av förståelse för att hon driver mig till vansinne med sitt trots.

Jag ska försöka tänka på det när hon tycker på mina knappar imorgon igen :-)

Min lilla skrutt <3

VAB idag igen med hostan från h*vetet. Det gör ont i en att ligga och höra på den djupa hostan hela nätterna :-(

Vi försöker underhålla oss med fiskedamm och annat men vi börjar nog båda två bli ganska rastlösa. Jag skulle gärna lägga mig och sova en stund... undra ifall hon kanske har hostat mig i ansiktet ett par gånger för mycket?

Men lite friskluft kanske skulle få bort lite basilusker så vi får nog försöka göra ett ryck senare.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag för ett halvår sedan tro att en sån liten pluttig skål med godis skulle kunna ge en så mycket huvudbry.

Hundra gram smågodis.... i början när Ella såg sina "ransoner" på lördagarna sa hon besviket; "Får jag bara så lite?"    

Men nu har hon hunnit vänja sig är äter glatt och med omsorg sina 15-20 godisbitar.

I lördags hann vi inte med det godis som hon hade plockat under fredagshandlingen och hon blev därför lovad att äta dem på söndag istället. Självklart ville hon ha dem direkt efter frukost och så fick det bli.

Till saken hör att Ella får betydligt större insulindos på morgonen än under resten av dagen och när jag hade räkna ut hennes dos för frukost och godis så tog det tvärstopp! Hur i hela världen skulle jag våga ge henne all den insulinmängden?! 

I samråd med min bättre hälft så bestämde vi att det ju faktiskt var under kontrollerade former så självklart skulle vi ge enligt beräkning. 

Vi har aldrig gett henne så mycket inslulin på en gång och även om det naturligtvis var under en timmes fördröjning så det kändes läskigt!

Två timmar senare låg hon på nästan 14 i bls... den beräknade dosen var med andra ord alldeles för liten trots att den var större än vi någonsin gett henne.

För den lilla skålen...

Tur att det är en hel vecka till nästa lördag! :-)

Idag var det även dags för knappbyte. Ella ville gärna åka hem till en kompis och då passade vi på att försöka övertala henne att byta knappen utan Emla för att komma iväg snabbare. Men icke... Hon bestämde själv att hon ska sluta med  Emla när hon blir fem år och det tycker jag låter som en fair deal. Två månader kvar :-)

Jag kanske har berättat det tidigare men vi använder oss av mycket lek i samband med knappbyte. Ella brukar vilja överraska den ena föräldern och det fungerar jättebra. 

Idag kröp hon och Jim in i hennes koja för att "tjuvbyta" den men råkade dessvärre skjuta rakt på en nerv och blev tvugna att ta ut den igen pga. smärtan. Ella som hade lågt bls, jordens förkylning och feber var inte så tuff i det läget och hon var inte så sugen på att skjuta in en ny knapp.

Nå, det ordnade sig även denna gången och efter lite mat i magen och alvedon som plockat ner febern var hon som ny igen.

Ella vaknade i sin säng framåt morgonkvisten av att hon var alldeles tjock i slem. Hon har länge haft vanlig rethosta utan problem med nu var det som att den slog till med kraft. 

Hon hostar och hostar och tillslut kräks hon. Hon lutade ömsom i min famn, ömsom mot ett berg av kuddar för att hålla sig i sittande ställning och underlätta lite men det är inte enkelt att sova när man hostar som besatt. Tillslut somnade vi om och sov ända till halv elva.

Nu fått i sig lite frukost och jag håller alla tummar och tår att den ska hinna ner i magen innan hon kräks upp den.

Känner en viss oro för att Ella även fått Celiaki dvs. glutenintolerans.

Ungefär tio procent av alla barn med diabetes får även diagnosen Celiaki... som om det inte vore nog med diabetes.

Typ 1-diabetes och Celiaki är besläktade sjukdomar. Båda är autoimmuna sjukdomar som uppstår när det egna immunförsvaret angriper och skadar kroppen.

Bland dem som har båda diagnoserna är det 90 procent som har fått diagnosen diabetes först.

Så i samband med Ellas nästa läkarbesök skall man alltså testa henne för detta bland andra saker. Jag har förberett henne på att man ska ta blodprov och att vi ska sätta trollsalva dvs. EMLA i vardera armveck och på den ena handen innan besöket. Jag vet inte hur smart det var av mig att säga det till henne i så god tid för nu oroar hon sig och pratar mycket om det :-( 

Min tanke var god men jag är tveksam om den föll sig så bra.