Vi har hittills varit väldigt skonade från "tjuvätande" sedan Ella fick diabetes. Första gången löste hon problemet med en smält After Eight med att äta upp den - såklart! Vem hade inte gjort det :-)

Andra gången hände på lördag morgon. Hon hade gått upp själv och kände förmodligen av sitt låga blodsocker. Hon tog en tablett och den tanken var ju god men jag antar att den smakade alldeles för bra för att hon skulle kunda hålla sig från att ta fyra till.....

När Jim kokade gröt och skulle ta ett bs en liten stund senare så sa hon;  "...du kommer att se vad jag har gjort..." och självklart gjorde han det :-)

Jag blir lite full i skratt över att hon faktiskt inte kan hålla sig från att släppa och bara vara ett barn ibland... hon som alltid måste vara så "stor och förståndig". Hon som gått från att kunna äta mer eller mindre vad hon velat till att tvingas säga till och fråga oss om minsta lilla hon vill stoppa i sin mun. "Mamma, får jag ta en vinddruva?"

Barn är nästan skrämmande anpassningsbara.

Klart att hon inte ska tjuväta och det vet hon ju så väl men.... ja, ni vet... hon är ett faktiskt ett barn!