Efter en och en halv vecka i Göteborg så åkte vårt ekipage vidare mot Stockholm där vi tog färjan över till Helsingfors. Bland annat la vi en hel dag på Särkänniemi som är ett tivoli i Tammerfors i Finland.
Ella ville självklart gå på Liseberg som vi alltid gör men i år valde vi att hoppa över det i väntan på detta ställe och vi kunde alla konstatera att det var värt väntan.
Ett helt suveränt ställe och tio timmar försvann som ingenting. Tivoli, Angry Birds Land, Barnens zoo, Delfinarie, Akvarium och ett torn på 168 m.ö.h där man kunde fika, äta och bara se ut över vackra Tammerfors.
Förra året på Liseberg åt Ella sockervadd, glatt ovetande om vad som skulle komma en sen augustieftermiddag.
Självklart förstod vi att vi skulle ställas inför sockervadd även i år och i det tysta så hade både jag och Jim bestämt oss för att hon visst skulle få det. Det visar sig väldigt ofta att vi tänkt lika redan innan vi pratat om det. Speciellt när det gäller beslut om diabetes.
Sagt och gjort, hon fick köpa sin sockervadd och åt dessutom upp nästan hela. Två timmar senare visade blodsockermätaren 3,5. Om man nu prompt ska äta detta hemska påfund så är nog ett bra tillfälle när man springer runt på tivoli och gör av med en massa energi.
Nu börjar semestern lida mot sitt slut. Vi har bilat genom nästan hela Sverige och Finland. Mätaren i bilen visar 516 mil och GPS:en säger att vi är hemma om 30 minuter.
Det ska bli skönt att komma hem till vårt hus och framförallt ska det bli skönt att få lite vardagsmatrutiner igen.
Att börja jobba igen på måndag är det en hel annan känsla för... Tur att lilla fröken ska få semestra vidare med mommo och moffa i stugan ett par dagar :-)

Nu har appen äntligen kommit så att jag kan blogga enklare från mobilen, vilket var min tanke när jag bytte till just Bloggplatsen.se
Bättre sent än aldrig heter det ju och det uttrycket är enkelt att använda när man har väntat färdigt på någonting ;-)
På vår semestertripp har vi nu hamnat i staden där Ella föddes, Göteborg.
Jag och Jim insuper alla kända intryck och Ella trivs som fisken i vattnet när hon får träffas och umgås med all släkt och vänner. Ja, vi trivs självklart också med det! :-)
Idag lämnade vår bilburna familj sitt fordon hemma och tog spårvagnen in till stan. Strosade och frossade i alla lunchuteserveringar och med lite mat i magen (läs ingen mat i Ellas mage) så tog vi en tur med Paddanbåtarna.

Det har varit lite si och så med matrutinerna under semestern. Svårt att få till det riktigt bra och Ella äter inget vidare vissa dagar.
Alldeles just visade sticket 11,9 så helt plötsligt så åt hon visst mer än vi förstod och nu väntar jag alltså på att larmet ska väcka mig om två timmar.

Strax innan vi åkte på semester så åkte Ella på en förkylning med hemsk slemhosta och feber.Insulinet bet inte längre som det skulle och på nåt sätt så verkar den trenden hålla i sig. Vi har sett alltmer höga värden nu under semestern.Jag tror inte att man kan skylla på värmen heller för såå varmt har vi inte haft det än.Ella har själv varit mer missnöjd med sin diabetes. Hon säger allt emellanåt att hon önskar att hon vore nån annan eller så frågar hon oss vem vi hade önskat hade fått diabetes istället för henne om vi hade fått välja. Vad svarar man på det? Jag hade med glädje bytt med henne om det hade fungerat så.Nu är vi på husvagnssemester i Sverige och vi försöker verkligen att göra det så enkelt som möjligt för henne. Det märks att hon inte alla gånger vill skylta med pumpen medan man andra gånger kan se henne medvetet lyfta upp tröjan för att visa pumpen. Antar att det är väldigt splittat det där :-SAtt plocka bort pumpen när vi är iväg och badar är toppen! Så skönt att få slippa den för en stund!Något som vi har märkt är hur bra vi har det med sjukvården i Sverige när man är på resande fot.Nu hann vi inte mer än iväg på vår resa innan vi upptäckte att vi glömt att packa ner blodsockerstickor. Några telefonsamtal och en suverän diabetessköterska senare så kunde vi svänga in på närmsta apotek och hämta ut stickor så vi klarade oss.I vintras vaknade vi på hotell med en lös slang i sängen. Ett samtal till 1177 och sedan kunde vi åka in på närmaste sjukhus och få nya infurionsset. Kvinnan på 1177 löste kontakten med sjukhuset som väntade på oss när vi kom in.I november ska vi resa till Thailand och jag känner redan nervositet. Då gäller det att ha koll på läget. Packa med allt. Ha koll på intyg så att vi får ta med oss nålar och allt annat som behövs.Och hur ska Ella reagera på värmen? Det kommer säkert att gå bra men jag kan inte låta bli att oroa mig lite ändå.Nu är vi hur som helst på en lugn Sverigesemester. Just nu är vi på Böda Sand på Öland och efter helgen bär det av till glasrike, Ullared och sedan "hem" till Göteborg :-)