Ella har fått en alldeles egen CGM. Vårt försäkringsbolag bekostade sändare och mottagare medan sjukhuset står för förbrukningsmaterialet. Vilken känsla! Vilket framsteg!
Och inte nog med det. Vi har även börjat använda oss av Nightscout och jag ska försöka förklara lite vad det är för nåt.
Det är en grupp föräldrar i USA som helt enkelt tröttnade på att tekniken i diabetesvärlden inte hänger med i utvecklingen. Så de löste problemet själv.
Genom att koppla sin Dexcom (CGM-mätare) till en Androidtelefon och skapa en webbplats dit "riggen" sedan sänder sina signaler kan man sedan via en app i telefonen eller direkt i datorn se blodsockerkurvan. Jag har även min telefon kopplad till en smartklicka via blåtand och får därmed kurva och larmer direkt på handleden. Detta innebär alltså att jag kan följa Ellas blodsockerkurva på distans, se trenden och även få larmer på högt/lågt blodsocker.
En helt underbar uppfinning som hjälper helt otroligt mycket.
Så tummen upp för föräldrarna bakom Nightscout #wearenotwaiting

Det går så länge mellan mina inlägg så jag minns faktiskt inte vad jag skrivit om skolan.
Ella har efter många om och men får en resurs. Och inte vilken resurs som helst utan en helt suverän tjej. Hon har lärt sig otroligt snabbt och vilket engagemang! Nu har vi tyvärr fått beskedet om att hon kommer att sluta. Det var ett hårt slag och jag är såklart orolig för svårigheten i att hitta någon av samma kaliber. Nu finns det relativt gott om tid men ändå...
Nu i veckan hade skolorna sportlov. Ella var inplanerad på fritids då det föll sig så olyckligt att både jag och Jim vart tvungna att jobba. Som tur är så har fritid många roliga aktiviteter under loven. Ena dagen fick de välja mellan att åka till badhuset och att gå på bio. Ella valde bio.
Dagen innan fick vi besked av rektorn att Ella tyvärr inte fick följa med då det inte fanns någon diabeteskunnig personal.
Hur fasen förklarar man det för en sjuåring?! Och hur fasen löser man det när Jim jobbar dag och jag jobbar natt?! Med En dags varsel...
Självklart berättade jag inte för Ella om detta utan försökt på bästa sätt lösa ett bättre alternativ.
Man blir så otroligt ledsen. Den bistra verkligheten är väl att det varken är första eller sista gången som vår tjej kommer att bli särbehandlad pga. diabetes. Om det skär i mitt hjärta... hur ska det inte kännas i ett barns hjärta?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har hon äntligen fått sin nya slanglösa Omnipod och det känns som ett nytt kapitel i vår diabetesbok. Den skänker Ella så mkt mer frihet. Nu slipper hon "klumpen" runt midjan som studsat och varit i vägen vid lek och stoj. Och äntligen kan hon ha ...

En vecka kvar till sommarlov! Ella är ivrig som alla andra barn. Jag minns själv hur förväntansfull man var inför sommarlovet :-) Denna sommar har vi inga planer på att kajka Sverige runt med husvagn utan tänker oss en lite mer stillsam semester. V...

Jag läste ett gammalt inlägg om Hur struligt vi haft det med att få till kolhydraträkningen. Efter debut så fungerade det bra under en tid men sedan fallerade alltihop. Vi fick under flera år ägna oss åt kvalificerade gissningar till varje måltid o...