Och här kommer mars månads film. Den handlar om att resa till varmare länder med ett barn som har diabetes.

Vi var ju själva till Thailand i vintras och jag känner så väl igen mig i deras tänk.

Oron för allt som MÅSTE planeras och packas med, oron för allt som förändras i och med värme, mycket aktivitet och andra vanor än man har hemma. Rädslan för att komma ifrån varandra. Jag hade såna galna skräcktankar om att någon skulle kidnappa Ella under vår resa. Jag fick tvinga undan dessa tankar flera gånger om dagen för att inte bli skvatt galen.

Men jag håller också med Malin som hon säger i filmen att man absolut skall försöka att resa trots allt detta. Det kräver bara lite extra av oss.

http://www.youtube.com/watch?v=7waGNJS-njg

I februarifilmen pratar Malin om bl.a fysisk aktivitet och kyla men även om maginfluensa och vad den ställer till med för familjer i vår situation. Det är inte för skojs skull som familjer med diabetes tjatar om rädslan för att smittas när det är maginfluensetider.

http://www.youtube.com/watch?v=Xd65CgRbrRc

Det är längesen jag läste på andras diabetesbloggar men igår kväll piggnade jag till när jag hade skrivit inlägget på Ellas sida så jag läste runt lite.

Det är så otroligt skönt och nyttigt att läsa om andras situationer och det får en verkligen att inse att man inte är ensam i sin situation. Det låter kanske knäppt men ibland känner man sig ensam i värden och då kan det ge är en stor tröst att läsa andras bloggar. Dessutom får man otroligt mycket tips och tankeställare.

Och så hittade jag den här, i mina ögon oerhört sevärda filmen. Malin Nyman kommer att göra en filmserie om sin familj under 2013. Deras yngsta dotter har diabetes Typ 1.

Jag har läst delar av Malins bok "Låt det gå ett år". Doch blev jag tvungen att ta en paus då den drog upp så otroligt mycket känslor och jag orkade helt enkelt inte gråta mer...

Det är en suverän bok och jag ser verkligen fram emot att följa dessa filmer också :-)

Klicka in på länken och se januarifilmen. Jag lyckades inte få in den med bildlänk... typiskt mig :-( 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=uW2hQHb3NNo

Jag skrev vid nåt tidigare tillfälle om hur Ella förra våren låg alldeles för lågt i sitt socker mest hela tiden och hur vi funderade kring hur denna våren skulle komma att bli. Vi spenderar som sagt större delen av vårvintern uppe i fjällen och på nåt sätt så blir allt annorlunda med det liv vi lever där.
Men denna vårvinter blev i stort sett precis tvärt emot förra. Fröken har mestadels legat åt det höga hållet och den senaste veckan eller kanske tom. lite längre har varit alldeles galen.
Vi har inte gjort annat än att kontrollerat och justerat dygnet runt. Typiskt nog så har jag jobbat förmiddag med uppstigning 04:45 och är därmed i allra största behov av sömn. Ella och Jim har haft tidiga morgnar de också, om än inte lika tidiga. Hur som helt så har Jim fått dra ett tungt lass.
Många kontroller och justeringar har det blivit. Varje gång som jag vaknat för att vända mig om med stora gravidmagen eller för att gå på toaletten (och jag kan säga att det blir ett par gånger per natt numer) så har Jim hängt över Ella med pannlampa och blodsockermätare.
Hög, högre, högst...
I fredags morse tog han sista sticket vid 04:00 och gav mig informationen att nu skulle han äntligen sova och att jag skulle kolla när jag gick upp en timme senare.
På dagis har det varit samma sak och de har ringt för rådfrågning mest varje dag. De är inte alls van vid dessa typer av situationer då hon mestadels ligger mer pressat på dagis.
Det var tänkt att vi skulle åka till fjällen så fort vi slutade jobb och dagis på fredag men lagom till dess så var vi så matta att det inte fanns en tillstymmelse till gnista. Vi stannade hemma!
Idag lyxade vi istället till det med att elda badtunnan. Jag smög ut på eftermiddagen för att hinna njuta en liten stund alldeles själv. Det tog garanterat inte mer än två minuter innan fröken märkte att jag var borta och vips så var hon i badet :-) Vi hade jättehärligt! Blev serverade saft och tilltugg medan vi satt ute i solen med snön runt oss och badade i 40-gradigt ångande vatten.
Ella har också tagit fram sin cykel idag. Jag var osäker på om hon skulle komma ihåg hur man gjorde men det var då inga problem.
Mer om vad som händer hos oss.
Vi räknar förstås veckorna tills lillebror ska komma till oss. Nu är det 8 veckor kvar.
Och så väntar vi såklart på sommar och värme. Vi planerar för en härlig sommar hemma med vår nya familjemedlem. Men sen har vi tänkt inviga honom i vårt husvagnsliv också. Några kortare turer i vårt land och våra närmsta grannländer ligger på sommarschemat. Och inte nog med det så väntar vi på att vi ska få två kaninbebisar till vår familj.
Vi har mycket som vi längtar efter :-)
Sist men inte minst måste jag skriva ett par rader om vårdbidraget.
Vi överklagade ju Försäkringskassans beslut för ett år sedan och fick för ett par veckor sedan ett väldigt positivt utslag. Tyvärr så varade inte glädjen särskilt länge då Försäkringskassan självklart överklagade vidare och även ansökte om inhibitation. Så nu är det ännu ett års väntan på Kammarrättens beslut i ärendet och hoppet känns väl sisådär.
Men det finns ännu en livlina kvar och det är Högsta Domstolen.
Om ni har en tumme att avvara så håll den gärna det närmsta året.
Nu ska jag ta ett stick och hoppas innerligt att det ska säga att jag får sova resten av natten sen.
Tack och hej för denna gången!