Första skoldagen efter jullovet är avklarad och dygnsrytmen är i fas igen.
Jag och Jim sitter tysta i soffan och ser på matlagningsprogram när barnen har somnat. Sen går Jim sin vanliga tur och tittar till dem i sina rum.
Vi pratar om livet. Lyckan över att ha två ljuvliga barn i varsina sovrum. Att vi inte minns hur det var innan vi fick diabetes.
Vi kastas mellan ämnen... mest diabetesämmen.
Hur såg diabetesvården ut för tio år sedan och hur kommer den att se ut om tio år till?
Sorgen över den stora pumpen på som alltid hänger med som en klump på den lilla kroppen. Som alltid hamnar under henne när hon sover och som får alla kläder att sitta konstigt.
Jim konstaterar att han aldrig vill att Ella ska flytta hemifrån. Vi bygger ut, eller till. Vad som helst för att få henne att vilja stanna ;-)
Hur ska det bli när hon kommer i tonåren? Vill dricka alkohol, åka utomlands?
Hon som mestadels bara accepterar. Hon vet ju inget annat att göra, lilla vän ?
När kommer vi till den punkt då hon på riktigt börjar visa avsky för sin sjukdom? Hur handskas vi med det?
Kommer hon att få teckna en livförsäkring?
Kommer hon att kunna utbilda sig och arbeta med precis det hon vill?
Jag går in och kikar på min vackra lilla ängel som sover så gott i sin säng. Och mitt hjärta håller på att svämma över. Av kärlek. Och av sorg.

Elton sover borta i natt och planen var att Ella också skulle göra det.
Jag och Jim skulle därmed få en kväll med välbehövlig egentid och även sovmorgon.
Men Ella lekte med kompisarna ända till kvällen och glömde liksom av sin övernattning. Jag och Jim tog beslut om att inte heller påminna henne. Då kan man ju undra hur fasen vi tänkte där?
Ella verkade helt enkelt inte ha något större behov av det och vi orkade helt enkelt inte med det merjobb som blir när hon sover borta.
Många gånger blir det rörigt med ostabila värden, nattliga korrigeringar och kontroller och vi känner att Ella blir en belastning. Det gör ont i hjärtat att skriva det men det är precis så det känns.
Vi slits inför hurvida vi kan acceptera ett värde och låta dem sova eller om vi måste belasta dem med att kräva korr/kontroll. Ibland har vi tagit beslut om att hämta hem henne mitt i natten för att vi helt enkelt inte kan med att kräva det som krävs. Ibland accepterar vi värden som vi inte skulle gjort om hon varit hemma.
Summa sumaru så valde vi att skippa vår egentid och sovmorgon. I utbyte fick vi en jätte mysig kväll med vår stora tjej. Vi lyxade med morotsstavar, chips och dipp. Samma dag som lördagsgodis... DET var verkligen lyx i Ellas ögon :-)
Och trots det så sover nu vår kärlek med en stabil kurva. Än så länge i alla fall :-)

Sensorn är bortom räddning. Vi tejpade och tejpade men ikväll åkte den ändå ut. Eftersom vi bara har den till låns så har vi inte heller någon ny att sätta och snabbt plockades vi ner på jorden igen.
Bls skenar nu mitt i natten till synes utan anledning. Tur att vi fick på magkänslan och dubbelkollade trots tre perfekta resultat efter kvällsis. Klockan är ställd på 04.00
Välkommen tillbaka till verkligen :-(