Vi har numer en fyraåring som blivit riktigt trotsig. Jag tycker att det är ursvårt att handskas med och hon trycker på alla mina knappar till att tappa tålamodet och bli arg.

Samtidigt tänker jag att det måste röra sig så otroligt mycket inom henne som hon inte riktigt vet vad hon ska göra med. När hon trotsar och jag blir arg så blir hon först väldigt spak och sedan väldigt ledsen. 

Jag minns när jag själv var riktigt tonårstrotsig. Jag kunde vara på toppenhumör hela dagen i skolan och på bussen hem så tänkte jag att nu ska jag minsann vara glad mot mamma när jag kommer hem. Men jag hann ofta inte ens öppna dörren innan humöret hade svängt om helt. En otroligt märklig känsla att inte kunna styra över sitt eget humör.

Kanske inte riktigt samma sak när man är fyra som när man är tonåring men jag försöker få någon form av förståelse för att hon driver mig till vansinne med sitt trots.

Jag ska försöka tänka på det när hon tycker på mina knappar imorgon igen :-)

Min lilla skrutt <3