Nu kan man väl säga att självaste julen är över och den har gått över förväntan. Vi, eller kanske mestadels jag, kände en viss oro för hur vi skulle taklas med allt småätande och alla sötsaker som hör till vårt julfirande. Hittade en suverän maillista där jag kastade ut en fråga om hur andra familjer handskas med just julen och fick jättemånga bra svar - mycket uppskattat! 

Jag har nu insett att vi inte alls småäter på samma sätt som innan vi fick diabetes i familjen och det höll i sig ganska bra även under helgdagarna. Det var inte alls några större problem att dutta i henne insulin för det lilla hon smååt. Det högsta värdet kom på julaftonskvällen och låg på 9,8. I övrigt fina värden rakt igenom! :-)

En annan fundering som jag har.

Det händer ganska ofta att Ella ligger runt 2,6 i blodsocker när hon vaknar på morgonen men inte alls verkar påverkad av det. Däremot blir hon allt som oftast betydligt mer påverkad om hon går ner såpass lågt under dagen. Men inte alltid det heller.

Jag blir inte klok på dessa låga värden med känningar/icke känningar.

Idag var vi ute på mellandagsrea och redan i andra affären ville hon plötsligt bli buren. Jag hade inte alls tankarna på att hon skulle vara låg och reagerade inte direkt. Först i nästa butik kollade vi ett socker och då låg hon på 2,7 och var märkbart påverkad. 

Slarvigt av oss att inte reagera tidigare och i det läget kan man inte låta bli att känna sig som en dålig mamma. Inte för att det var någon fara med henne men eftersom vi vet att hon inte alltid kan sätta ord på att hon mår dåligt så bör vi helt klart vara snabbare på att reagera på hennes tecken.