Ella har länge pratat om mammas "trucket" och att hon vill känna på den så nu tog jag tillfället i akt och frågade om jag fick ta med henne en liten stund innan mitt skift började. 

När jag berättade att hon skulle få följa med mig så blev hon först jätteglad men när det började närma sig avfärd så började hon skruva på sig och hitta på än det ena, än det andra för att inte kunna följa med. Kan det ha varit lite nervositet inblandat kanske? :-)

Efter många om och men så hängde hon i alla fall med och jag tror inte att hon ångrade sig. Först fick hon sitta med i vårt "uppstartsrum" med hela skiftlaget och hon visade stolt sin blodsockemätare och nålarna för tjejerna.

Sedan åkte vi bil över till en parkerad och avslagen truck som hon fick klättra upp i. Det var inte helt enkelt att få upp henne till trappan. Väl uppe ville hon utforska perrongen och provsitta både på passagerar och förarsidan och det var en mäkta stolt tjej :-)

Efter jobbet kopplade vi på släpet och åkte för att hämta Ella från dagis och sedan åka och köpa plåt till vårt carportbygge. Till helgen skulle jag och Jim åka till Göteborg på 30-års fest och samtidigt köpa med oss ny bil och husvagn hem. Så nu måste carporten hinna bli färdig innan dess så att den har en fin parkering.

Ella såg fram emot att få flytta hem till mommo ett par dagar.

Några dagar tidigare hade Ella klagat på ont när hon kissade så vi hade testat på en urinsticka. Den visade inga tecken på urinvägsinfektion men en konstig grönblå färg på raden för glukos. Konstigt.... Vi testade ett par dagar i följd med samma resultat och googlade oss till att det kunde vara diabetes.

Jag pratade med min moster som är diabetessköterska och hon sa till mig att vi inte får vänta med att kolla upp det. Sagt och gjort så "slängde vi upp" ett urinprov till vårdcentralen. 

Ett pip i maskinen och sen sköterskans blick på Ella; "stackars liten".... vad är det som händer?

Ett stick i fingret för att dubbelkolla och sedan fick vi slå oss ner i väntan på den doktor. Hur kommer det sig att vi helt plötsligt skulle få träffa en doktor utan att ha bokat en tid?

Efter en liten stund fick vi veta att vi skulle åka direkt ner till Barnkliniken där man väntade på oss.

Väl i bilen ringde jag till min moster igen och hon sa att vi skulle ses på sjukhuset redan nästkommande dag. Med ett nervöst skratt frågade jag om vi skulle "hänga där" nu och fick svaret att vi skulle bli inlagda med dropp direkt.

Efter det så har jag inte tydliga minnen men vi blev i alla fall inlagda och fick ett rum med två sängar och sen bäddsoffa.

Diabetesbollen var i rullning med blodprov en gång i timmen dygnet runt och insulindropp. Lågt blodsocker/hypoglykemi, högt blodsocker/hyperglykemi, ketoner, korttidsverkande insulin, långtidsverkande insulin, igenstockade infarter, högar med papper, böcker och pärmar..... Herre min gud, vad är det frågan om?? Hur ska vi kunna lär oss och ta hand om allt det här? Kan vi få stanna här på sjukhuset resten av livet tack!