Nu hör man att magsjukebaciluskerna är i omlopp och det är något som vi fasat lite för. Visserligen vet vi att Ella kommer att bli inlagd första gången hon får magsjuka men det känns ändå läskigt.

Vi höll lite information om diabetes och magsjuka på föräldramötet på dagis i höstas och fröknarna ringer och förvarnar oss när det är någon som insjuknat så att vi ska ha en möjlighet att hålla oss undan.

Och nu är vi alltså där... minst två barn hade gått hem härom dagen för att de kräkts på Ellas avdelning.

Självklart har Jim åkt på en massa uppdrag som krockar med mina eftermiddagsskift men då fick vi ihop en lösning tillsammans med morbror Jimmie, moster Camilla och kusinerna. Dessvärre kom det ett sms i natt om att lilla kusinen kräks... 

Jag håller alla tummar och tår för att vi kan hålla oss undan tillräckligt för att inte stöta på någon magsjuka i vår. Ella själv tycker att hon gärna kan bo ett par dagar på sjukhus och äta frukost där... Våra åsikter verkar gå isär en aning :-)

Nu har vi äntligen fått provsvaren från 5-årskontrollen och Ella är inte Glutenintolerant! 

*Puh* det var verkligen en lättnad att få det svaret och nu kan vi andas ut för en stund. Inte för att jag vill vara pessimistiskt men det kan ju komma senare och det får vi räkna med.

I övrigt så har äntligen våren rullat igång här uppe i norr. Solens strålar har börjat värma våra vintervita kinder och den vita snön blir ännu vitare! Nu får vi äntligen tillbaks det ljus som vi saknat under den långa och mörka vintern. Nu får vi tillbaks det med råge! :-)

I lördags morse så hade vi denna utsikt när vi drog upp rullgardinen 

och den har vi tänkt ha större delen av våren faktiskt! Nu kommer vi nämligen att spendera all vår lediga tid i husvagnen i fjällen. Det ska bli härligt och aningens utmanande men det kommer att bli bra!

Stora diabeteskitet är redan där och det gäller att tänka på allt i förväg. Akutspruta, extra insulin och insulinpennor, infusionset..... allt är med! 

Vi välkomnar våren med öppna armar!

Igår hade vi födelsedagskalas i huset vilket förstås innebar endel "jobbigt" fika. Det känns som att det så ofta är tårtafirande eller liknande sen vi fick diabetes men det handlar ju förstås om att vi aldrig var så medvetna om fikandet innan. Vi ska säkert kunna jobba oss till en bättre typ av fika med tiden. I alla fall när vi firar hemma hos oss. Finns säkert en massa tips att hämta om man bara finner tid och ork för det. Jag är dessvärre varken någon bullmamma eller matlagerska och går gärna den enkla vägen med att köpa färdigt och den melodin passar inte så bra för oss länge. 

Ella planerar för 5-års kalas i april så det kanske är dags för mig att göra en insats då.

Idag laddar Ella med havregrynsgröt för att kunna åka till sin kompis och leka. Vad hon inte vet är att det blev glutenfri gröt idag. Bara för att fiberhavregrynen var slut men samtidigt kan det ju passa bra att prova ifall, ifall.... Till veckan borde vi få provsvaren.

Nu är det bara en vecka kvar till vi äntligen ska åka upp med husvagnen till fjällen. 

Jag har aldrig tidigare tänkt att vi har ett behov av att sticka Ella någon annanstans än på armarna men nu inser jag att det inte kommer att fungera särskilt smidigt när vi är utomhus mest hela dagarna där uppe.

Alltså hade vi ett litet stickkalas igår kväll och hittade två alternativ. Det ena och naturligtvis enklaste när man är fullt påpälsad är förstås i fingret. Det gick okej när hon fick veta att vi bara skulle ha en liten droppe och inte så mycket som när vi tar HbA1c.

Det andra alternativet var på ovansidan av underarmen, snett ovanför knölen på handleden vilket hon gillade bäst då det kändes minst. 

Jag måste själv säga att jag inte alls gillar att bli stucken i fingret. Dels känns det vid själva sticket men framför allt så upplever jag att det ömmar en bra stund efteråt.

Efter ett långt uppehåll så har vi även testat att sätta knappen på magen idag. Vi kände att baksidan behövde få vila och läka lite. De senaste gångerna har hon blivit röd och infekterad där slangen går in i kroppen och allra sista gången hade hon även fått en liten kula under huden.

På magen använder vi ett annat infusionsset som heter Inset II och den skjuter in nålen rakt istället för snett som Inset 30 gör. Dock så verkar Ella tycka att det är ganska obehagligt att skjuta knappen på magen och jag tänker att det kanske delvis har att göra med att hon har betydligt mindre underhudsfett på sin lilla mage jämfört med ovan rumpan eller i kärleksvalken.

Jag hoppas i alla fall att vi ska få försöka med detta ett par gånger nu så att hon kanske kan vänja sig. Tanken från allra första början var att vi skulle kunna gå runt midjan allt eftersom vilket skulle ge oss sex olika "skjutställen".

En annan grej som jag funderat mycket på den sista tiden och kanske tom. skrivit om tidigare är insulinpump med fjärrkontroll. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man inte använder dessa alternativ här uppe i norr där vi har kall vinter så pass många månader om året. Fjärrkontroll underlättar garanterat vid många olika tillfällen när man behandlar diabetes men den största måste väl ändå vara när man är utomhus i full vintermundering och inte har möjlighet att ta sig in i värmen för att medicinera.

Jag vet ju bara hur väl jag klär Ella när hon ska ut och leka och då är det inte önskvärt att börja dra i dessa olika lager av underställ och microfleece för att få fram pumpen som naturligtvis ligger längst in mot huden. Dessutom får man inte glömma att insulin är känsligt för kyla.

Ella hade från början Animas 2020 men har nu bytt till Animas vibe och vi har varit och är i övrigt väldigt nöjda med dem.

Angående femårskontrollen så har vi inte hört något om sköldkörtelproverna vilket ska betyda att det inte fanns något att hitta i dem. Celiakiproverna väntar vi ännu på....

Idag har vi haft en helt ljuvlig vårdag här uppe i norr. Ella sov hos mommo och det hade gått bra. 

Jag hade tänkt njuta av en ensam förmiddag men solen lyste så vackert där ute och dammet syntes så vackert här inne så det fick bli en utedag istället. Och vilken dag sen! :-)

Jag, Ella och mommo tog en prommis runt sjön för att sedan hamna i pulkabacken. Ellas kompis slöt upp och jag bestämde mig för att skynda hem och hämta ved, nåt att sitta på och picknicklunch. Varför skynda in för att äta lunch när man kan göra det ute?

Typiskt nog så glömde jag blodsockermätaren så jag fick gå på känn. Inte helt enkelt med mycket fysiskt aktivitet som sänker blodsockret och varm choklad som höjer det men jag tror att de kompleterade varandra för när vi sedan kom hem så visade mätaren på strax över 4.

Dessa dagar så önskar jag dock att vi hade haft en pump med fjärrkontroll och att Ella hade gått med på att ta sticken i fingrarna.

Vi välkomnar våren med öppna armar och blir så glada över solen som faktiskt börjar värma lite mot våra vinterbleka ansikten :-)

Jag höll på med mina korrigeringar och blodsockerkontroller varje timme under natten.

Pumpen larmade på låg batterinivå. Fram med tjocka instruktionsboken!

Först hade Ella en Animas 2020 och på den hann vi aldrig byta batteri. Nu har hon haft sin Animas Vibe i en månad och då var det redan dags. 

Mitt bilbatteri klarade inte -40 grader så det kanske inte är så konstigt om pumpens lilla batteri inte heller får så lång hållbarhet i det här klimatet :-O

Hur som helst så var det inte så krångligt. Koppla lös infusionssetet från Ella, byta batteri och sedan göra en prime/rewind. Klart!

03:30 trodde jag att jag skulle ta det sista sticket för att sedan få somna men då hade sockret börjat stiga igen *gah* Bara att ställa larmet och det var en tung arm som fumlade efter blodsockermätaren en timme senare. Skyll dig själv mamma Annika! Om du serverar kladdkaka till fredagsmys så SKYLL DIG SJÄLV!! 

Idag blir det en sockerfri lördag och förhoppningsvis med så bra värden att hon kan sova hos mommo.

Emla sitter redan på rumpan och skall bytas innan lunch. Sedan ska vi ut på äventyr.

Idag är det ordning och reda på schemat! 

Temperaturen har gått från -40 till +2 grader på en vecka så det känns som att det är dags för lite härliga uteaktiviteter i helgen :-)

Pappan i huset har åkt på långweekend till Prag och då passade jag och Ella på att bjuda in till en tjejkväll :-)

Det bjöds på kladdkaka med glass och jag tror Ella var i himmelriket.

Jag försökte räkna kolhydrater så gott det gick och dessutom pytsa i henne lite extra insulin men det hjälpte inte hela vägen.

Tidigare ikväll så tyckte jag att det såg väldigt rött och irriterat ut kring infarten och rädslan för att hon inte alls får något insulin kom förstås. Och rädslan över att stå själv med besluten. 

Men vad sjutton, det är ju Jag som serverat kladdkaka med glass och det är klart att jag reder ut situationen. Ibland får jag bara så dåligt självförtroende när det gäller Ellas diabetes. Det är ju Jim som är proffset i vår familj.

Nu sover pigan och jag strider med hennes värden. Jag började med att tokstudera infarten med pannlampa och sedan prima slangen. Och så har jag gett henne direktbolusar, 0,20E åt gången med blodsockertest varje timme.

Uträkningen för Ella säger att 1E tar ner blodsockret med 10 mmol. Dessutom vet vi att när hon väl svarar på korrigering så sjunker hon ganska snabbt och vågar därför aldrig ge mer än små bolusar åt gången.

För två timmar sedan låg hon på 11,6 och en timme senare på 10,6 så nu verkar det iaf som att hon börjat svara på insulinet.

Dagens besök på Barnkliniken...

Jag fick helt enkelt äta upp att jag berättade för Ella om blodproven som skulle tas så långt i förväg. Hon hade gott om tid att bygga upp en stor rädsla och det visade sig med besked.

Krokodiltårar rann ner för kinderna och hon skrek rakt ut i ren panik när blodproven skulle tas. 

Det var helt omöjligt och vi ville inte tvinga henne så det var bara att lägga ner i hopp om bättre lycka nästa dag.

Diabetessköterskan laddade ner all info från pumpen och blodsockermätarna som vi sedan gick vi igenom tillsammans med Ellas läkare Andrea. Inga konstigheter denna gången.

När vi sedan var redo att gå så hade plötsligt Ella bestämt sig för att ta blodproven. Hah, snacka om otippat!

Sagt och gjort. Det gick definitivt inte smärtfritt och vi hade svårt att få ut allt det blod som behövdes men tillslut så låg två fina röda rör på bordet.

HbA1c låg på 36 och ett sånt värde är verkligen lön för mödan! Provsvar på sköldkörtelproverna kommer i slutet av veckan och celiakiprovet får vi vänta på i två veckor. 

Imorgon ska Ella och Jim in som hastigast för att lämnna ett urinprov och ta ett blodtryck. 

Efter besöket skulle vi äta i matsalen på sjukhuset men det var stängt pga. kylan. Och då har det ändå gått från -40 grader till -23 grader. Istället valde Ella att vi skulle gå och äta pizza och så fick det bli. 

Våran modiga, modiga, superdundermodiga tjej!

Nu hoppas vi slippa blodprov ett bra tag framöver. Punkt