Nu är det bara en vecka kvar till vi äntligen ska åka upp med husvagnen till fjällen. 

Jag har aldrig tidigare tänkt att vi har ett behov av att sticka Ella någon annanstans än på armarna men nu inser jag att det inte kommer att fungera särskilt smidigt när vi är utomhus mest hela dagarna där uppe.

Alltså hade vi ett litet stickkalas igår kväll och hittade två alternativ. Det ena och naturligtvis enklaste när man är fullt påpälsad är förstås i fingret. Det gick okej när hon fick veta att vi bara skulle ha en liten droppe och inte så mycket som när vi tar HbA1c.

Det andra alternativet var på ovansidan av underarmen, snett ovanför knölen på handleden vilket hon gillade bäst då det kändes minst. 

Jag måste själv säga att jag inte alls gillar att bli stucken i fingret. Dels känns det vid själva sticket men framför allt så upplever jag att det ömmar en bra stund efteråt.

Efter ett långt uppehåll så har vi även testat att sätta knappen på magen idag. Vi kände att baksidan behövde få vila och läka lite. De senaste gångerna har hon blivit röd och infekterad där slangen går in i kroppen och allra sista gången hade hon även fått en liten kula under huden.

På magen använder vi ett annat infusionsset som heter Inset II och den skjuter in nålen rakt istället för snett som Inset 30 gör. Dock så verkar Ella tycka att det är ganska obehagligt att skjuta knappen på magen och jag tänker att det kanske delvis har att göra med att hon har betydligt mindre underhudsfett på sin lilla mage jämfört med ovan rumpan eller i kärleksvalken.

Jag hoppas i alla fall att vi ska få försöka med detta ett par gånger nu så att hon kanske kan vänja sig. Tanken från allra första början var att vi skulle kunna gå runt midjan allt eftersom vilket skulle ge oss sex olika "skjutställen".

En annan grej som jag funderat mycket på den sista tiden och kanske tom. skrivit om tidigare är insulinpump med fjärrkontroll. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man inte använder dessa alternativ här uppe i norr där vi har kall vinter så pass många månader om året. Fjärrkontroll underlättar garanterat vid många olika tillfällen när man behandlar diabetes men den största måste väl ändå vara när man är utomhus i full vintermundering och inte har möjlighet att ta sig in i värmen för att medicinera.

Jag vet ju bara hur väl jag klär Ella när hon ska ut och leka och då är det inte önskvärt att börja dra i dessa olika lager av underställ och microfleece för att få fram pumpen som naturligtvis ligger längst in mot huden. Dessutom får man inte glömma att insulin är känsligt för kyla.

Ella hade från början Animas 2020 men har nu bytt till Animas vibe och vi har varit och är i övrigt väldigt nöjda med dem.

Angående femårskontrollen så har vi inte hört något om sköldkörtelproverna vilket ska betyda att det inte fanns något att hitta i dem. Celiakiproverna väntar vi ännu på....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har hon äntligen fått sin nya slanglösa Omnipod och det känns som ett nytt kapitel i vår diabetesbok. Den skänker Ella så mkt mer frihet. Nu slipper hon "klumpen" runt midjan som studsat och varit i vägen vid lek och stoj. Och äntligen kan hon ha ...

En vecka kvar till sommarlov! Ella är ivrig som alla andra barn. Jag minns själv hur förväntansfull man var inför sommarlovet :-) Denna sommar har vi inga planer på att kajka Sverige runt med husvagn utan tänker oss en lite mer stillsam semester. V...

Ella har fått en alldeles egen CGM. Vårt försäkringsbolag bekostade sändare och mottagare medan sjukhuset står för förbrukningsmaterialet. Vilken känsla! Vilket framsteg! Och inte nog med det. Vi har även börjat använda oss av Nightscout och jag ska ...