Visserligen jobbar jag nattskift och är kanske lite labil pga. det men idag är en sån där jobbig dag när tårarna bara vägrar sluta att komma. 

Står i köket och lagar spenatpaj och gråter... över att Ella fått åka med mommo till stan för att hämta hem kusinerna - UTAN oss, för att hon får äta middag tillsammans med dem UTAN oss, för att hon kommer att vilja sova med mommo, moffa och kusinerna UTAN oss i natt men inte kommer att få det pga. de höga nattvärdena som varit hela veckan.... 

Snacka om labil.... kanske man skulle försöka slå bort alla tankar och bara njuta en liten stund av tystnaden i huset och den ljuvliga pajen som står i ugnen istället.

Sen är det dags för nattskift igen. Jag på jobbet och Jim här hemma.