Jaha, då är det kanske dags att författa något igen.... 

Det har varit ganska lugna dagar och tro mig, det är ingenting som vi klagar över.

Förra veckan låg ett rosa kuvert på dagishyllan. Till Ellas stora lycka var det en inbjudan till prinsesskalas och för mig var det definitivt delade känslor. Så otroligt roligt för Ella att få gå på kalas men hur sjutton skulle vi lösa blodsockerfrågan?! Ännu en utmaning till för att lösas! Såklart ungar ska gå på kalas! Och prinsesskalas dessutom :-)

Jag jobbade tolvtimmars förmiddag så istället fick proffset i familjen ta ansvaret för söndagens kalas. Måste nog erkänna att det kändes ganska skönt att lämna över ansvaret till Jim och självklart så löste han hela dagen med bravur! Han är grym, inget snack om den saken! :-)

Ella hade nog en väldigt rolig dag med sina tjejkompisar och hon hade verkligen fikat på alla sorterna som bjöds och självklart på godispåsen från fiskedammen :-) I bilen på vägen hem så hade hon sagt, för första gången att hon inte var arg på sin diabetes längre.

Sedan på kvällen så kom ändå tårarna och hon sa att det var orättvist att de andra flickorna fick äta mycket mer godis än henne och att hon visst var arg på sin diabetes i alla fall.

Känslorna pendlar ganska kraftigt men enligt mig så är det ett klart framsteg ändå.

Idag har vi tagit steget att testa lämna henne själv på dagis över mellanmålet. När vi åkte dit för lunchen så räknade vi även färdigt för mellanmålet så att fröknarna enkelt skulle kunna dosera när det var dags. 

Det var faktiskt fröknarnas förslag och jag har sagt det förr men jag är så imponerad av deras framsteg! 

Fortsättning följer med spänning imorgon och jag kan helt klart se en framtid då Ella kan vara på dagis helt utan oss :-)

Tanken är att vi alltid ska räkna ut Ellas insulindoser i förväg så att de enkelt ska veta hur mycket de ska knappa in och det kommer vi att försöka lösa i förväg i den mån det går. Sedan har jag även skrivit ihop en liten lathund till dem så att de enkelt ska kunna slå ihop enklare måltider själv. Jag hoppas att vi kommer att kunna räkna ut doserna för dagen när vi lämnar henne på morgnarna istället för att behöva ta det över telefon inför varje måltid. 

Men "den dagen, den sorgen".....

Idag har vi även bytt knappen. Jim klistrade på trollsalvan redan innan de åkte hem från dagis för att vi sedan skulle kunna byta den innan middag.

När det väl var dags så fick jag skjuta in den nya knappen medan Ella stod och hängde mot köksbordet, helt stilla. Tidigare har hon varit orolig och inte kunnat stå stilla så den ena av oss har fått sitta och krama henne medan den andra har skjutit in knappen. En lång förhandlingsprocess som alltför många gånger har slutat med att hon fått välja mellan att bara få det gjort eller att åka till sjukhuset och få det gjort :-(

Idag var hon jättestolt efteråt och säkerligen också ganska lättad över att det gick så snabbt och enkelt.

Precis lika skönt för oss att inte behöva lägga timmar, tunga förhandlingar och decilitervis med tårar på det.

Ur blodsockersynvinkel så har dagen sett bra ut. Dock så var hon låg nu när vi kollade hennes socker tre timmar efter kvällsfikat och nu väntar vi på att kolla igen efter en timme för att se åt vilket håll det går. Bara för att räta ut eventuella frågetecken så ska man mäta två timmar efter varje måltid men vi glömde och det hann gå tre timmar ikväll.

Hon låg på 3,5 och det är egentligen ett helt okej värde för henne under natten men skillnaden i kväll är att hon sjönk så tidigt och det är ännu många timmar kvar av natten.

Jims teori är att hon kommer att stiga när levern börjar pyttsa ut sina energireserver och att hon på så sätt ska klara natten. 

I annat fall så får vi helt enkelt väcka henne för att ge henne någonting att äta. Jag tror dessvärre inte att det blir så enkelt att få henne att börja käka macka och mjölk mitt i natten :-O

Svaret kom snabbare än jag trodde och hon hade stigit till 4,1.... behöver jag säga att han är grym?! :-)

NU ska jag också sova! Det lär nog bli en tidig morgon med ordentlig grötfrukost till vår fyraåring.