Söndag förmiddag. Solen lyser på den frostklädda marken och termometern visar på sju minusgrader. Brrr...

Om mindre än två veckor sätter vi oss på flygplanet till Thailand. Det ska bli så härligt men samtidigt känner jag mig nervös. Vi har aldrig rest utomlands med diabetes och jag är rädd att vi ska glömma nåt. I somras hann vi 100 mil på vår husvagnssemester innan vi insåg att vi bara hade en halvfull burk med blodsockerstickor. Det gick relativt enkelt att lösa över telefon med sjukvården men från Thailand lär det inte vara lika enkelt med en sån upptäckt.

Läkarintyg på svenska och engelska är beställt och bör komma med posten nu i veckan. Lånepump är  beställd och ska komma ca 1 vecka innan avresa. 

Nytt batteri till Ketonmätaren är köpt och nya stickor är uthämtade. Lancetter, blodsockerstickor, insulin och alla tillbehör till infusionsseten finns hemma.

Kylväska till insulinet har vi också.

Jag antar att vi bör ta med oss insulinpenna ifall att nåt skulle hända med pumparna men vi har bara stuckit henne en gång med penna och det hoppas jag innerligt att vi slipper under denna resa. Det var ingen rolig upplevelse när hon inte är van :-(

Akutspruta behövs väl men hur är det med långtidsverkande insulin? Jag behöver nog läsa på ännu lite mer.

Ja ja, det blir nog bra det här. Vi ska ju åka till Thailand :-)

Men först, på med vinterkläderna och ut i kylan och njut. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har hon äntligen fått sin nya slanglösa Omnipod och det känns som ett nytt kapitel i vår diabetesbok. Den skänker Ella så mkt mer frihet. Nu slipper hon "klumpen" runt midjan som studsat och varit i vägen vid lek och stoj. Och äntligen kan hon ha ...

En vecka kvar till sommarlov! Ella är ivrig som alla andra barn. Jag minns själv hur förväntansfull man var inför sommarlovet :-) Denna sommar har vi inga planer på att kajka Sverige runt med husvagn utan tänker oss en lite mer stillsam semester. V...

Ella har fått en alldeles egen CGM. Vårt försäkringsbolag bekostade sändare och mottagare medan sjukhuset står för förbrukningsmaterialet. Vilken känsla! Vilket framsteg! Och inte nog med det. Vi har även börjat använda oss av Nightscout och jag ska ...