Igår kväll så tålde Ella helt plötsligt inget insulin igen. Hon gick låg trots att vi inte gav henne nåt alls utöver basalen som vi senare fick bromsa ner för att få det hanterbart över natten.

I morse när Jim skulle lämna henne på dagis så fick hon en känning igen. Det var i direkt anslutning till frukost så hon fick druvsocker för att sedan sätta sig i frukostbordet.

De ordinarie fröknarna var inte på plats och det gjorde Ella väldigt orolig. "Vem ska nu kunna ge mig medicin?"

Tänk att en femåring ska behöva oroa sig för såna saker. Ibland gör det så ont i mitt hjärta!

Jag brukar sällan ringa till dagis för att kolla hur det är med henne eftersom jag vet att de ringer till oss ifall det blir några problem. Men idag kände jag att jag behövde ringa och min känsla är nåt som jag har lärt mig att jag bör lyssna till.

Helt oväntat så hade hon legat på över 10 mmol/l, två timmar efter frukost... vips så behövde visst kroppen sitt insulin igen. Här svänger det fort vill jag säga!

På dagis har de hittills inte behövt handskas med särskilt många höga blodsockervärden och har därmed inte full koll på vad som krävs vid dessa. Så jag fick förklarat att det är viktigt att de kontaktar oss direkt vid alla värden över 8 mmol/l.