Min ledigvecka har börjat och när Ella hade somnat igår så gled jag och Jim ner i en varm badtunna i ett regnigt höstmörker och njöt. Med alldeles för få sömntimmar så var jag inte det bästa sällskapet till söndagsfilmen sen :-)

Ella visade sig ligga högt i socker vilket krävde en korrigering och därmed visste jag också att jag inte alls skulle få någon lång, sammanhängande sömn som jag hade längtat efter.

Jim berättade att hon hade varit hög förra natten också och återigen reagerat med att inte reagera alls på insulinet. Hon hade haft mestadels höga värden hela dagen också.

Det är nog första gången jag reagerat med ilska på diabetesen. Precis som Ella själv! Dumma, dumma diabetes! Jag var så jävla trött på diabetes! Kan man inte bara få ta semester från den? Att nån endaste gång få slippa den. Men nej, det fungerar ju dessvärre inte så. Så ställ klockan och gå och lägg dig människa! 

Men nu har vi ju världens snällaste tjej som vaknade hon tidigt. Hon försökte somna om men när hon inte kunde det så klev hon upp samtidigt med Jim som skulle till jobbet. Jag fick fortsätta sova! Hon väckte mig en bra stund efter att Jim hade åkt och hon var hungrig på frukost :-) 

I morse kom en helt ny fundering om diabetes; "Mamma, det är en allvarlig sjukdom som jag har. Jag känner det inte så mycket men ibland gör det ont i knappen"

Jag fick förklarat för henne att det absolut är en allvarlig sjukdom och anledningen till att hon inte känner så mycket är att vi är duktiga på att ta många blodsocker och ge medicin som hennes kropp behöver. Utan det så skulle hon inte alls må lika bra.

Jag inser att hon tvingas acceptera att hon har en livslång sjukdom som kräver massor med vård men egentligen har ganska svårt att förstå varför. Så länge den sköts så mår hon ju faktiskt relativt bra.

Självklart ska man inte glömma att hon har sina känningar och får stå ut med mängder av stick och nålar mest hela tiden. Men förutom det....

Sedan såg jag ett program som heter Barnens sjukhus på tv. Det handlade bl.a om en pojke som hade massor med olika handikapp och sjukdomar. Han hade hunnit med 22st operationer i sitt sjuåriga liv och var jätteorolig för en ögonundersökning som kunde innebära ännu en operation. 

Herre min gud, det finns så mycket elände som barn får stå ut med. Barn är så otroligt tuffa och starka när det verkligen gäller. Det ska man inte glömma men det får man inte heller utnyttja. Barn måste få vara barn! Barn är beroende av sina vuxna som hjälper och tar hand om dem och är tuffa och starka när barnet själv inte orkar. 

Visst blir jag ledsen, arg och trött över det engagemang som diabetes alltid kräver av oss men jag skulle aldrig visa det till Ella. Aldrig!

Nu ska vi komma igång för idag. Ella ska få gå på dagis en stund och jag tänker simma ett par längder och få räta ut på min kropp som suttig och skumpat i en bergtruck i en hel vecka. Sedan hoppas jag att vi kan åka hem och sätta igång ett bullbak tillsammans. 

Men först knappbyte! Ett på prinsessanElla och en på gosehunden Valle :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har hon äntligen fått sin nya slanglösa Omnipod och det känns som ett nytt kapitel i vår diabetesbok. Den skänker Ella så mkt mer frihet. Nu slipper hon "klumpen" runt midjan som studsat och varit i vägen vid lek och stoj. Och äntligen kan hon ha ...

En vecka kvar till sommarlov! Ella är ivrig som alla andra barn. Jag minns själv hur förväntansfull man var inför sommarlovet :-) Denna sommar har vi inga planer på att kajka Sverige runt med husvagn utan tänker oss en lite mer stillsam semester. V...

Ella har fått en alldeles egen CGM. Vårt försäkringsbolag bekostade sändare och mottagare medan sjukhuset står för förbrukningsmaterialet. Vilken känsla! Vilket framsteg! Och inte nog med det. Vi har även börjat använda oss av Nightscout och jag ska ...