Ella har länge pratat om mammas "trucket" och att hon vill känna på den så nu tog jag tillfället i akt och frågade om jag fick ta med henne en liten stund innan mitt skift började. 

När jag berättade att hon skulle få följa med mig så blev hon först jätteglad men när det började närma sig avfärd så började hon skruva på sig och hitta på än det ena, än det andra för att inte kunna följa med. Kan det ha varit lite nervositet inblandat kanske? :-)

Efter många om och men så hängde hon i alla fall med och jag tror inte att hon ångrade sig. Först fick hon sitta med i vårt "uppstartsrum" med hela skiftlaget och hon visade stolt sin blodsockemätare och nålarna för tjejerna.

Sedan åkte vi bil över till en parkerad och avslagen truck som hon fick klättra upp i. Det var inte helt enkelt att få upp henne till trappan. Väl uppe ville hon utforska perrongen och provsitta både på passagerar och förarsidan och det var en mäkta stolt tjej :-)