Idag har varit en fullspäckad dag som avslutades med barngympa på kvällen. Ella åt rätt så bra middag innan vi åkte så jag hoppades på att hon skulle hålla hela timmen av spring och lek. Till skillnad från förra veckan då hon helt plötsligt bara stod och stirrade på sina kompisar som sprang fram och tillbaks, till synes helt orkeslös.

Men hon klagade på hunger redan innan gympan började och mumsade på ett par äppelklyftor för att få lite extra energi. Sedan hängde hon med en stund innan orken tog slut igen och jag gav henne druvsocker, vatten och sedan resten av äppelklyftorna. Hon vill ju så gärna orka hänga med som alla andra och vi får nog lägga upp en plan för att ge henne bättre förutsättningar hädanefter.

Innan hon skulle hoppa i säng på kvällen så började hon plötsligt att storgråta. "Dumma, dumma diabetes! Jag vill inte ha den! Jag ska slänga bort den dumma diabetesen" 

Hon är ofta väldigt arg på sin diabetes men det är sällan som det kommer tårar och vi insåg ganska snabbt att ångesten inför morgondagens knappbyte började ge sig till känna. Att ta blodsocker är vanligtvis inga större problem men när knappen ska bytas var tredje dag så är det ren och skär ångest! Vi försöker att inte säga något om det förrän alldeles innan men märker att hon själv håller koll på dagarna.

Det är bara att trösta henne bäst det går medan hjärtat värker och hoppas att hon ändå ska kunna sova gott hela natten. Min klocka ringer 03:00 för blodsocker...