Idag fick Ella vara själv på dagis en stund. 

Vi kom dit lagom till frukost. Jag räknade kolhydrater och beräknade insulin som fröken fick knappra in i pumpen. Sedan smet jag iväg för att själv få i mig lite morgonkaffe. Dumma jag sa aldrig till henne att jag åkte...

När jag sedan kom tillbaks till dagis lagom till vi skulle räkna kolhydrater igen så hade Ella varit både orolig och ledsen över att jag hade åkt iväg. Det har märkts tydligt på henne att hon än så länge känner sig otrygg av att bli lämnad. Hon påverkas säkert också av fröknarnas osäkerhet inför allt det nya.

I sandlådan hade hon sagt till kompisarna och fröken att hon minsann inte alls skulle dö nu och när jag fick det berättat för mig så insåg jag ju direkt att det handlade om oro över dagens byte av "knappen". Men vad hjälper väl en anledning till tankarna? Det vrider ändå om som en kniv i mammahjärtat när man hör om sitt lilla hjärtas tunga tankar. 

Knappen är den infart som hon har placerad ovanför skinkan och som sedan är kopplad till insulinpumpen. Det är en liten kort plastslang som skjuts in i underhudsfettet och den byts var tredje dag. Detta har hittills varit förknippat med otroligt mycket rädsla och ångest och har varit ett väldigt påfrestande moment för oss alla tre. Självklart värst för Ella som är den som tvingas bli skjuten i rumpan.

Redan från start så frågade vi efter bedövningssalva men blev rekomenderade att inte använda det av olika skäl. Men förra veckan, efter ett riktigt jobbigt byte så bestämde vi oss för att satsa på EMLA-plåster. Hemma hos oss kallas de för "trollsalva" då det trollar så att huden somnar. En himla fiffig grej det där med trollsalva.

Efter dagis så var det dags för återbesök på Barnkliniken.

Genomgång av Ellas blodsockervärden som sedan jämfördes med hennes Basal och bolusdoser med insulin. HbA1c-provet som vi skickat in förra veckan gav ett resultat på 43 mmol/l. Det är svaret på hur de senaste tre månaderna sett ut för Ella. Tre månaderna..... hon som firar en månad med diabetes idag :-S

Hur som helst så såg hennes kurvor fina ut och vi fick en massa beröm för vårt jobb. Säkert sånt de säger till alla men jag tänker ändå försöka ta åt mig och bli lite peppad för det behövs!

När doktorn hade hastat iväg så passade vi på att byta knappen på diabetessköterskornas rum. Emla hade verkar i två timmar så det var mer än dags att få eländet ur världen. 

Ella var inte i bästa skick och inte särskilt uppladdad för att bli skjuten i rumpan idag igen och hon gjorde det inte enkelt för oss. Hon vågade inte lita på att trollsalvan gjort sitt och vi fick locka med både det ena och det andra. Och som vanligt så bestämde hos sig tillslut för att hon var redo och vips så hade hon en ny fräsch knapp på andra skinkan.

Vid det här laget hade nog dessvärre de vuxnas blodsocker hunnit gå ner en del för nu fanns det inte ett uns med energi kvar. Snabbast möjliga väg till ett okej middagsställe och sedan belöningen i form av ett besök till leksaksaffären. Kommer nog att behöva knäcka extra om vi ska åka till leksaksaffären efter varje knappbyte. 

En mycket glad tös sprang omkring resten av kvällen i sin nya prinsessklänning och de vuxna kunde andas ut för den här gången.

Ikväll steg hennes blodsockervärde från 3,3 innan kvällfika till 11,4 tre timmar senare och vi kan inte förklara vad det beror på. Jag tyckte att jag beräknade Bolusen perfekt men där visar det ju på hur knäppt allt kan bli. Förkylningen som är på G kanske?

Jag som var superlabil lagom till lunch och inte kunde öppna munnen utan att börja gråta har nu hunnit tränga bort allt det jobbiga för den här gången. Jag gråter mer en annan dag istället...

Om fyrtio minuter ringer 03:00-larmet för ett blodsocker. Over and out!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har hon äntligen fått sin nya slanglösa Omnipod och det känns som ett nytt kapitel i vår diabetesbok. Den skänker Ella så mkt mer frihet. Nu slipper hon "klumpen" runt midjan som studsat och varit i vägen vid lek och stoj. Och äntligen kan hon ha ...

En vecka kvar till sommarlov! Ella är ivrig som alla andra barn. Jag minns själv hur förväntansfull man var inför sommarlovet :-) Denna sommar har vi inga planer på att kajka Sverige runt med husvagn utan tänker oss en lite mer stillsam semester. V...

Ella har fått en alldeles egen CGM. Vårt försäkringsbolag bekostade sändare och mottagare medan sjukhuset står för förbrukningsmaterialet. Vilken känsla! Vilket framsteg! Och inte nog med det. Vi har även börjat använda oss av Nightscout och jag ska ...