Härom morgonen när jag kände att vi helt enkelt inte pallar mycket mer så ringde jag till diabetesteamet för rådfrågning. Och frågade om kontinuerlig glukosmätning. Till svar fick jag att vi var välkomna in redan samma dag för att låna en CGM att koppla på Ella. En CGM som vi nu följer med stor spänning och mycket frustration. 

Vi stirrar ut den stackars mottagaren bara för att vi kan. 

Dock har vi ännu inte blivit riktigt kloka på den och hur vi ska förhålla oss till det nya sättet att kontrollera hennes bls och vi är inte än så länge inte alls nöjda med våra resultat. 

Tidigare har vi haft ett(!) värde plus en rad funderingar att gå på och nu har vi plötsligt en kontinuerlig trend att följa. Ett värde och en pil som hjälper oss att se åt vilket håll bls är på väg. Men det är svårt att helt plötsligt tänka om. Från ett relativt direkt bls-värde till att nu se ett genomsnittsvärde taget på de senaste 5 minutrarna plus en trend med viss fördröjning.

Jag önskar av iver att jag kunde spola fram ett par dagar tills vi vant oss vid hur vi ska tänka och förhålla oss till detta nya. Tanken på att vi inte behöver sticka sönder vår dotters armar så som vi gjort den sista tiden och att vi förhoppningsvis kan hjälpa henne till en mindre svajig kurva med bättre välbefinnande som följd känns nästan overklig.

Jag återkommer med mer info!