Vi sitter ännu i samma läge som vi gjort under större delen av våren.

Ellas basal är ännu sänkt och hon får alltsom oftast inga bolusdoser mer än till kvällsfikat. Ofta går hon låg trots detta och det är i det stora hela ganska påfrestande. För henne. För dagis. För oss.

Vi har gett helt nya direktiv till dagis där vi har bestämt att de inte ska ge henne någon bolus om hennes blodsocker ligger lägre än 4,9mmol/l och vara extra vaksamma på hypoglykemi dvs. lågt blodsocker.

4,9 mmol/l är egentligen ett perfekt värde. Under våren har vi däremot med erfarenhet fått lära oss att om Ella ligger så perfekt till måltiderna på dagis och får måltidsinsulin som vanligt så kommer hon garanterat att gå låg inom en ganska kort tid. Med i beräkningarna finns naturligtvis att dagis också innebär väldigt mycket stoj och lek som naturligtvis tar ganska mycket energi i sig.

Självklart är vi jätteglada över att hennes egenproduktion på något märkligt sätt har kickat igång så bra igen men det skapar så galet mycket funderingar. Hur i hela världen är det möjligt och hur länge håller det i sig?

På måndag har vi den efterlängtade tiden hos diabetesteamet och vi hoppas kunna få svar på några av våra frågor. Och kanske få till hennes dosering så att hon mår bättre.

Jag känner mig lite orolig över att vi pressar hennes kropp för hårt när hon går låg så ofta.

Vi hoppas på provsvaren från BDD-studien så att vi kan kontakta Johnny Ludvigsson igen med dessa.

Jim hade en tanke om man kanske kan skippa Basalen helt för att endast ge henne Bolusdoser till maten under dagtid och på så sätt få henne att må bättre över hela dagen och inte bara de stunder när hon just har ätit.